Nu ska jag ta och bli en sådär cooling som blogga och håller på 8> Men kommer antagligen inte att uppdatera den sårdär fasligt ofta, så lat är jag serru.
Men idag är det en sån dag, då allt är jävligt bra, och jävlkigt dålig på samma gång, det är krig i skallen lixom, men man har ingen kraft att säga att; "Nu är det nog."
Så tankarna fortsätter att argumentera emot varandra, och det känns inte som man själv får en syl i vädret, och tillslut ger man upp. Man låter kriget i skallen fortsätta, utan att man bryr sig särskilt mycket.
Vad är det jag känner just nu? Vad innebär denna tanken? Vad vill den säga mig? Det är frågor som jag ställer mig själv hela tiden, och döker desperat efter ett svar som vägrar dyka upp. Jag tänker; "Om jag bara fick svaret på den frågan, om bara jag kunder förstå det där, då skulle allt vara bra." Men om svaret inte kommer, fortsätter man att leva vidare, levea vidare i en koma, levade koma, och som ursäket han man; "Tankarna är för många, och jag får må dåligt." och visst får man må dålig, men efter ett tag så måste man ta sig i kragen och upptäcka vad som man vill uppnå, vad som man bedömmer som lycka, kanske lever man redan i den? och den sanna anledningen att må dåligt kommer senare.
Det jag skriver låter slöddrigt och sånt, men det är bara de tankar jag har som jag kan tolka än så länge, det kommer kanske att klarna upp, men jag räknar inte med det, livet är inte så lätt.
