20fucking01

Jag är rädd för att visa vem jag är här tror jag. Osäker på om det är så bra att blotta sig själv och sitt innersta på en skärm, i en blogg som vem som helst kan läsa, vem som helst kan få döma. Jag hatar folk som dömer, jag dömer, jag hatar den delen av mig själv. Att säga att jag hatar folk som dömer, är fel, det stämmer inte, jag hatar att de dömer. Man är inte vad man gör. Jag hatar folk som pratar om vad de hatar. Jag skriver små fraser som är svåra att tolka för att förlänga eran process där erat resultat säger vad jag är, vem jag är, hur jag är. Men ingen vet, inte ens jag. Mina tankar har redan blivit tänkta, allt är en cirkel. Alla har tänkt vad jag tänker, det finns inget att komma fram till, inget mål, allt är en cirkel. Eftersom vi uppfattar det som jobbigt att tänka i cirklar, stannar vi upp mitt i den någonstans bara för att få vila, sedan fastnar vi där i resten utav livet. Det är därför människorna sitter på bussen, vid fönstret, helst ensamma och bara ser ut genom fönstret. De har fastnat i cirkeln, ser ingen anledning att ta sig en liten bit framåt, för att det har varit där förut. Rörig text. Jag ger allt eller inget. Vad jag än gör ska jag göra mig svår tolkad. Tänker inte låta mig fastna på en tråkig del utav cirkeln. Cirkeln är nog livets mening. Allt är cirklar. Jorden är en cirkel, (fylld cirkel om man vill vara petig), atomer är cirklar, (fyllda cirklar även här, jag borde väl säga klot eller liknande). Ögon är cirklar, cd skivor är cirklar, objektiv är cirklar, elektroner och protoner är cirklar. Allt är cirkar och vi fyller det med massa skit. Vi transfomerar allt till klot. Vi måste fylla tomrum, vi måste få svar, vi är så sjukt jävla enformiga.
Sponsra döden och sjukt mig för fan.

Bärbar graffiti.

Om man inte vill kalla tavlan för konst, kan man ju försöka att göra något av de ändå, som att hänga skiten på en busshållplats.

Tiden talar inte till mig längre, den mimar bara fraser jag försöker tyda, för att få en uppfattning om vad jag lever i. Detta kallas stillhet, och jag är inte van vid dess beröring.

2027

Jag har välkomnat en tidlös epok.

8350655831196503055

2124

Jag lever i en dröm. Allt jag upplever är determinerat för att forma det som ska bli mitt slutgiltliga jag. Det finns inga valmöjligheter. Det finns inga andra identiteter, bara ord som skapas för att vara en del av mitt resultat. Allting är bara intryck.

Ja, idag skrämmer jag mig själv.

2230

Apoteket är ett väldigt charmigt ord baklänges.