Tårar

Kudden luktar fortfarande ångest av gårdagens tårar. En doft som symboliserar något förflutet. Runt min säng har rester av tårar samlats för att vila i form av en vallgrav. Jag är inte längre frånge i den mjuka tårzonen, är inte längre rädd för vad som kan döljas av tårarna i den ovalformade vallgraven. Jag bjöd in mina vänner på fotbadsparty. Det fanns inget illa som dåldes utav tårarna. Förolämpade av våra påträngade smekningar dunstar de sakta bort.

Ensamhet

Förudmjukelsen krälar sin in genom mina öron och virar in sig i min hjärnasubstans och lägger sig tillrätta där. Fukt och näring utlöser en förökelse likt en kedjereaktion. Min hjärna byter arbetsuppgift och används som näring, förudmjukelsernas rebeller fyller min skalle och använder min kropp som en protest mot allt som är relaterat till dig. Med min kropp, gjord av massiv skamm, skrämmer jag bort allt i min omgivning med radien lik universums längd.
Jag döper om mig till ensamhet.