Hallucinerar ett fall samtidigt som
gravitationen antastar min kropp
tillsammans med hopplösheten.
Förstöde min trummhinnor med ditt sällskap,
och du blev livets sol.
23 augusti 2010
18 juli 2010
21 juni 2010
-
Mina känslor har koagulerat.
Ögon får självmordstankar
när de måste studera dina konturer.
Jag vill aldrig mer se dig,
för att du är en tjuv,
du stal mitt seretonin.
Ögon får självmordstankar
när de måste studera dina konturer.
Jag vill aldrig mer se dig,
för att du är en tjuv,
du stal mitt seretonin.
-
Hastigheten skapar en vägg i 1000 gröna nyanser.
artificiellt illamående i 3,25 sekunder,
medicin i form av öppna vyer
som filtrerar det jag känner 13.10.
artificiellt illamående i 3,25 sekunder,
medicin i form av öppna vyer
som filtrerar det jag känner 13.10.
-
Pratar med mig själv,
slutar när det som är jag blir för närvarande.
Rädd för sanningen när jag inte vet vad den betyder.
Nu är det kväll,
och oron kommer lika välplanerat som tidvattnet.
slutar när det som är jag blir för närvarande.
Rädd för sanningen när jag inte vet vad den betyder.
Nu är det kväll,
och oron kommer lika välplanerat som tidvattnet.
08 juni 2010
-
Tomheten sponsrar min hjärna.
Verkligheten är på låtsas när jag föräter mig på rutiner.
Vänder ut och in på min kropp för att exprimentera
med något annat än signalsubstanser i min hjärnan.
Jag är en färg din näthinna har förträngt.
Verkligheten är på låtsas när jag föräter mig på rutiner.
Vänder ut och in på min kropp för att exprimentera
med något annat än signalsubstanser i min hjärnan.
Jag är en färg din näthinna har förträngt.
05 juni 2010
1234
1.
Trillar ner från livlinan,
du åt upp gravitationen som var min enda trygghet.
Universums kalla armar omfamnar mig,
väntar på bli löst precis som ett ekvationssystem.
Se rakt igenom mig, finn min anledning till att fortsätta andas.
2.
Det kommer krypande, upp genom halsen.
Jag som trodde att jag var emun,
nu när fåglarna har sjungit för mig en längre tid.
Försöker att andas i takt till klockans eviga tickande.
Tidsnätet sviker mig och jag kräks ur ögonen.
3.
Jag omfamnas av atomer med mjuka elektroner av positiv sort.
Låter dem smeka min rygg, samtidigt som såpbubblor dansar för bara mig.
Kanske lite rädd, men jag ignorerar det tills du ger mig
en anledning till att uppmärksamma det känsloträsk som är jag.
4.
Vågar inte ta djupa andetag,
rädd för att lungorna ska spricka.
Känslokallsupar svalkar mig från livets meningslösa beröring.
Ögon fäster sig på himlen,
luften emellan mig och den är inget hinder,
när jag ger mig ut i det oändliga.
Trillar ner från livlinan,
du åt upp gravitationen som var min enda trygghet.
Universums kalla armar omfamnar mig,
väntar på bli löst precis som ett ekvationssystem.
Se rakt igenom mig, finn min anledning till att fortsätta andas.
2.
Det kommer krypande, upp genom halsen.
Jag som trodde att jag var emun,
nu när fåglarna har sjungit för mig en längre tid.
Försöker att andas i takt till klockans eviga tickande.
Tidsnätet sviker mig och jag kräks ur ögonen.
3.
Jag omfamnas av atomer med mjuka elektroner av positiv sort.
Låter dem smeka min rygg, samtidigt som såpbubblor dansar för bara mig.
Kanske lite rädd, men jag ignorerar det tills du ger mig
en anledning till att uppmärksamma det känsloträsk som är jag.
4.
Vågar inte ta djupa andetag,
rädd för att lungorna ska spricka.
Känslokallsupar svalkar mig från livets meningslösa beröring.
Ögon fäster sig på himlen,
luften emellan mig och den är inget hinder,
när jag ger mig ut i det oändliga.
25 maj 2010
-
Himlen har beslutsångest. Skuggan gör mig smutsig och jag funderar en stund. Insikt finns inte i mitt kunskapsbibliotek tillräckligt länge för att det ska få en egen innebörd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)