D:

Varför göra sig intressant för folk man inte känner? Varför få folk att tycka om en när man inte känner dom och inte ens ha vetskapen om att de kanske inte ens skulle bli en bra vän. Varför gör jag mig till. Jag vill inte bry mig, bara inrikta mig på det liv jag har och inte försöka skaffa mig massa tillägg. Jag ska vara nöjd med det jag har, och det ska jag trivas i och vara nöjd med, och det är jag, när jag inte bryr mig om något annat, det är då jag börjar tycka at jag inte räcker till, att jag måste prestera mer. Det är först när jag har tröttnat på det som börjar bli ett mönster som det finns en anledning att komma ut och försöka.

Kontroll.

Jag tror att vi alla har vi antingen synliga eller dolda kontrollbehov. Mina är synliga. Jag har nog ungefär 5 olika antekningsböker för olika sorterstankar. Om jag skriver en sak i fel bok, har jag mist min kontroll över läget. Bökerna hjälper mig att slappna av, och om det är något som fastnar i huvet, skriver jag ner det, om en tanker for förbi i mitt sinne, skriver jag ner det. Inget får slippa undan. Helatiden, måste jag veta vad som sker och jag skriver ner det i mina antekningsböcker.
Om jag kunda kasta böckrna, bara släppa taget om dom, så är jag säker på att jag skulle känna mig så mycket friare. Tänk vad avslappnad man skulle känna sig om man släppte taget om det man helatiden vill kontrollera. Jag skulle inte längre behöva skriva ner det för att få en lättare hjärna att stå ut med, utan jag kunde bara låt tankarna fladdra förbi, precis som molnen på en blå himmel. Man skulle känna sig tillräcklig, utan att behöva vara uppdaterad. Utan kontrollbehovet skulle man låta livet gå sin stillagång utan att behöva analysera det.
Jag kanske är ensam om att känna ett sånt behov av att behöva ha kontroll, men jag tror inte att jag är ensam.

...Varför.

...
Varför i hela fridensjävlanamn gör jag det här för. Vad i helvete tjänar jag på detta? Vad är det med mening med att göra saker som man mår dåligt utav? Jag syftar inte på bloggen, jag mår inte dåligt utav det här, men, egentligen, vad fan är det för mening med den om max 5 personer läser den?
Men samma fråga igen, varför gör man saker som man mår dåligt utav, som man bara blir arg eller ledsen över? Jag gör det för att jag känner mig tvingad. Om jag inte gör dehär sakerna, känner jag mig efter och ouppdaterad. Ingen vill vara ouppdaterad. Mest för att man klassas som typ dålig och efter, av dom som har koll. Man vill ha koll, för att de flesta andra har det. Om det inte vore för det, skulle jag skita i allt totalt och ägna mig åt det jag tycker är värdefullt och sånt som får mig att må bra. Men nu när jag lever i den här världen, är jag alldeles för rädd för att bli klassad som efter, så jag gör de här sakerna som får mig att bli arg, jag gör dom. Allt för att inte bli dömd av andra.
Jag skulle inte tro att detta kan relateras till allt. Jag har en viss sak i åtanke...
Jag önskar att jag var stark. Stark nog att ha förmågan att ignorera mänskliga mentala måsten.

Låt mig slippa se.

Jag mår illa. Allt jag ser runt omkring mig får min kräkreflex att reagera. Världen och livet gör mig spyfärdig. Jag vill blunda för det fula, äckliga, medan onda demoner drar och sliter i mina ögonlock, tvingar mig att se, och egentligen vill jag nog se det äckliga, vill uppleva det hemska, för att sedan se hur bra man kan ha det när man blundar, eller för att slippa vara munter och försöka se att en del saker kan vara så vackra.
Egentligen borde jag inte blunda, utan acceptera att det är som det är, men allt, vekligen allt, det som är fint, blir smutskastat av det hemska runt om kring det. Jag borde gruppera det fina och det äckliga och hemska med ett stort plexiglas emellan, skulle det hjälpa? Kanske.
Just nu vill jag bara blunda till varje pris, hamna i en medvetslös koma med anti-verklighet runt omkring. Låt mig vara svag, lat och försvara mig mot världen, genom att slippa se.

Irritation.

Jag saknar tankar och åsikter. Jag saknar nog till och med känslor. Jag känner mig kall och irriterad. Försvarsmekanism. Egentligen känner jag nog inget mer än irritation. Saker jag förväntat mig som inte händer irriterar mig, saker jag inte förväntar mig som händer irriterar mig, önskningar irriterar mig, människor irriterar mig, allergin irriterar mig, världen irriterar mig. Det är tydligen en känsla jag borde lära mig att hantera. Eller så är irritation en mix av alla känslor. Som en försvarsmekanism.