-

Himlen har beslutsångest. Skuggan gör mig smutsig och jag funderar en stund. Insikt finns inte i mitt kunskapsbibliotek tillräckligt länge för att det ska få en egen innebörd.

-

Låtsas att jag är saker jag inte är, utan att veta vilket håll som är sant. Förvånas av hur grönt gräs kan vara och hoppas att det gör dig blind.

-

Kröp ihop i sätet och njöt av att vara liten igen. Nostalgin och hoppet gjorde narr av mig medan jag pendlade mellan deras dörrar.

-

Avundet växer sig stort och ruinerar mig på sånt som är sant. Vet vad jag vill ha men ändå inte, tidsväven är ivägen och jag kan verken springa runt, eller hoppa över honom.

-

Vill påstå att allt suger... men det gör det ju egentligen inte, för det är grönt på träden. Färger känns meningslöst, jag ser allt i färg. Pausar andningen, ge mig en tv med svart-vit bild.

-

Maratoninlägg för att uppehålla ensamheten. Fintar mig själv. Tror att något är fel och onarturliga drifter säger åt mig att finna ett svar. Sökandet gör mig galen.

-

Gråter offentligt för att söka spänning. Den kommer aldrig och jag har inga andra knep.

-

Ändrar inställningar för att sopa minnen under mattan. Blev plötsligt trött och nu väntar tårarna på att få visa sig och ta för sig av världen. Känner mig så jävla ensam just nu för att oron är så glupsk.