23 februari 2009

Obetydliga delar

Lösa delar ligger stilla och väntar på att svetsas samman. De längtar efter varandras närhet, suktar efter att få vara en del av en helhet. Precis som du. Precis som jag. Vi är alla obetydliga delar av något stort som kallas mänskligheten, offrar för att få betyda något, offrar sanning, offrar lögner.
Smält ner mig till ett trögflytande lim och utnyttja mig. Lägg mig som ett skyddande lager över din hud. Låt mig leka din beskyddare genom den globala pjäsen. Låt mig ge dig manuset till en betydande roll. Spela din roll väl och du kommer känna dig bekräftad livet ut, är du nöjd sedan då?

Hjärtat

Hjärtat jobbar flitigt och lever upp till sitt rykte. Pumpar. Blodet flyter trögt genom trånga ådror. Min kropp rör sig långsamt och min hjärna är snabb i kontrast till mina rörelser. Vart ska jag gå? Hjärnan levererar stolt många svar, min kropp kan inte bestämma sig för vart den ska föra mig. Tungt och flitigt hjärta. Vet inte vad det vill åt, men jobbar hårt för att det är meningen. När du frågar någon hur de mår svarar de "bra" för att det är meningen. Ingen vill veta av dig om du säger något annat. Ingen vill veta att ens hjärta slårt för att det är meningen, de fortsätter att hoppas på att dett slår för att det är nyfiket. Stor lögn. Lika mycket lögn som svaret du får när du frågar hur någon mår.

02 februari 2009

-

Nej, jag har inte brytt mig ett skit om bloggen det senaste. Jag har inte haft behovet av att skriva, eller få andra att läsa mina tankar. De har fått stanna för sig själva, som en läkprocess ungefär. Skyddad från andras bedömmningar, i min skalle. Som en karusell utan stopp har de kräkts och roat sig. Tankespya ur en tanke.
Min hjärna har inte varit på humör för att skapa något eget, bara älta gammlat och sånt som Jonas Gardell har skrivit. Jonas Gardell är bäst, och det där gammla handlar om människor ständiga behova av bekräftelse. De gör ut vill bli sedda och uppmärksammade bara för att få en liten självförtroendeboost. De letar efter bekreftelse som i en matvaru butik, man vill ha den bästa kvalitén, den som är den svåraste att få, den man möjligtvis får av en självsäker typ, den som man möjligtvis får om man är tillräckligt snygg. Trevligt samhälle. Allt bedömms på utsidan, men det vet ju alla redan. Det börjar bli tjatigt. Hej propaganda! Lärobok. Se vad vi lär barnen, vi är alla författare, bidra med ditt kapitel.
Det har varit en våg av dagar med näringstillskott. Jag vill bara slicka i mig allting, men min mage har inte tillräckligt med rum. Eller så har jag bara för litn käft, hur som helst kan jag inte suga i mig det tillräckligt mycket så att jag får nog utav det.