Mata mig

Fyll dig med min hunger, för att om den vilar hos mig är det bara slöseri med sådant som är vackert. Jag kommer ändå aldrig göra något för att mätta den. Du är starkare än mig, agerar efter vad du begär, tillskillnad från mig. Jag är lat, väntar på att bli matad, men vem är villig att ta på sig ett sådant arbete? Jag har hört talas om människor som gör goda gärningar, men inte på den nivån. Just nog bryr jag mig inte om vad du matar mig med, allt är gott när man är hungerig påstår de ju. Mata mig med lögner, mata mig med sanningen, mata mig med något fint, mata mig med något fult, mata mig med något nytt, mata mig med dig. I sånna här stunder är jag allätare. Vad som helst skulle bli ett nytt innehåll.

Vittnen till observation

Kvarlevorna av utnyttjade minnen lever i mig. Andas med hjälp av mina döda celler, redo för revolution, som förråder mig istället för att växa ut i form av ögonfransar som ska fungera som en sköld mot det som attakerar mig utifrån. Mina ögon kan inte lägre vittna till ödets planering. Världen går under utan min närvaro. Min värld. Det enda min näthinna ser är förgågna tider som uppmanar mig att skapa nya. Uatn en värld att existera i finns ingen chans till att skapa tid och rum. Du måse hjälpa mig.

Vardagsuppror

Jag har nästan alltid varit anti amerikaner. Och jag har insett att jag är lika sorjlig som alla andra svenskar, som vill bosätta sig i evig trygghet, i motsats till USAs invånare. Jag vill inte vara en allmän svensk. Jag vill testa gränser, precis som amerikaner. Jag hoppas och tror att det är all plast de opererar in i sina kroppar, de dåliga matförhållanderna, deras samvete när det gäller miljö, djur och mycket annat som jag hatar, men däremot älskar jag att de vågar. De försöker i alla fall förändra något, även om det kanske inte alltid är medvetet. Jag älskar deras vardags uppror. Det ska jag införa i Sverige, om jag inte hinner tänka först.

Recept på koma:

• Isolera dig i ett mörk rum.
• Ha på dig få plagg.
• Ät inget, drick inget eller få inte i dig näring på något sätt.
• Sitt där, (eller rör dig, då går det snabbare) i en månad, efter det kommer din kropp varava ner så mycket att du hamnar i koma, för att spara energi.
• Klart.

Jag går ner och sätter mig i källaren nu.
Hej då!

Att acceptera

Så fort du accepterar att världen är som den är, och att du ensam inte kan göra något åt det, då är du frivilligt anmäld offer som andra har rätt att vägleda. Ibland tror jag att det är det som är livets mening. Att lära sig att acceptera saker o ting. Då har man inget att förlora, då kan man dö utan vidare. Men jag vill inte att världen ska se ut såhär. Men jag kan inte ändra ett skit på egenhand, och tiden är nog inne för mig, att acceptera det också. Acceptera att livet är som det är, och utgå från den punkten, istället för att få för dig att någon förväntar sig att du ska göra underverk.

Hunger och Mättnad

Nerverna förväxlar iskall kyla med brännande värme, hunger med mättnad, kärlek med hat. Vet inte vilken känsla som stämmer överens med facit. Hjärtat slår i långsam takt samtidigt som jag håller andan, lungorna skrumpnar och innebörden får sin näring.
Min hunger på livet är så stark, att den snart slår över till mättnad. Jag vill inte längre skapa hål som inte kan fyllas med syftet till varför vi är här.

Och ja. Ny lay out at last. Samma skor, nytt skosnöre, samma värld, ny årstid... ehe, jag älskar att vara enformig . , .

Snöflingor

På samma sätt som snöflingorna smälter när de landar på trygg fast mark, smälter jag när jag accepterat att lycka bara är ett påhitt. Då har jag smält samman med svaret och finns därför inte längre. Därför fortsätter jag att låtsas, som om jag inte vet att allt är en enda stor lögn, skänker mig själv ett falskt hopp om att lycka finns, och det är hoppet som får mig att överleva.
Sälla, rara, oskyldiga transformeras till en annan form när de byter miljö. Precis som människor byter sätt att vara, när de fått positivt omdömme om deras nya yta. Ny yta - ny personlighet. I den här världen är det bara utseende som räknas. Vi tycker bättre om snöflingor är regndroppar. Jag undrar varför. Och, eh. detta blev en... mix ^-^.

Nödöppnare

Tomheten fyller mig när jag ser allt och ingenting. Varför finns det inga nödöppnare som leder mig ut ur denna värld? Jag längtar efter en plats där jag kan få andas något annat än syre. Reaktionen av en balndning av syre och vardaglig tomhet, skapar lager av ångest som sakta fyller dina organ, som snart slutar att producera det du behöver för att överleva. Jag vill ut härifrån, till en annan dimension, en värld som är en reflektion av denna, fast motsatsen. En värld med nödöppnare där man kan fly ett tag. En värld för de svaga. I denna världen kallas vår nödöppnare för döden.

Tvärtom

Ilskan vränger ut och in på hennes medvetande. Känslor som legat instängda vädras och dammkornen de lämnar efter sig, spärrar in sin ägare i en bur av ovisshet. Känslorna skänks en målande beskrivning med ordet, förklädd syra. Agenten föräter sig på sorger som hennes omgivning skänkt och hon märker fortfarande ingenting. Hennes kropp har anlänt till ett stadie där ilskan tagit över och hennes innre är motsatsen till sitt orginal för alltid, samtidigt som dammkornen kväver henne utifrån.

WTF?

Men vad i h-e-l-v-e-t-e. Jag är jätte arg. Bara så att alla vet det.

Vad händer när man finner döden mer intressant än livet? Finns det någon som förlorar på det? Är det meningen att vi ska leva, sukta efter framtiden som vi bara kan få genom att offra nuet? Vad händer när man dött? Får vi reda på alla svar som vi önskat oss i livet? Tänk vad uttråkad man isåfall måste vara när man dött. All våran näring kommer ju egentligen från alla frågor vi ställer oss, all nyfikenhet vi skapar, livet skulle vara så ovärt utan dem. Vaför? Varför i helvete är vi så beroende utav det? Se, ännu ett svar som någon övremakt sitter och håller på, jag göder min egenlivslust genom förvirring.
H-e-l-v-e-t-e.

Fälla

Jag vadar fram genom lukten av mina förflutna misstag. Den fräter in ärr i form av budskap som jag inte vill förstå, och istället omvandlas de bara till en ytterligare påminnelse om vad jag är.
Kroppsvätskor blandas, och påstås äga en botande effekt. Häll det över mig, eller dränk mig i det, bara jag slipper se ärren som skiner starkare än min personlighet. Handlig med kontrast mot vardagen gör mig bara lyckligare. Misstag som med förfinade rörelser har charmat sig in hos mitt medvetande, som inte längre säga ifrån. En fälla. Jag är fast i oset. Det gör mig illamående, även det är en fälla. Allt planerat och utfört efter en plan med mål att förgöra mig.