Tvärtom

Ilskan vränger ut och in på hennes medvetande. Känslor som legat instängda vädras och dammkornen de lämnar efter sig, spärrar in sin ägare i en bur av ovisshet. Känslorna skänks en målande beskrivning med ordet, förklädd syra. Agenten föräter sig på sorger som hennes omgivning skänkt och hon märker fortfarande ingenting. Hennes kropp har anlänt till ett stadie där ilskan tagit över och hennes innre är motsatsen till sitt orginal för alltid, samtidigt som dammkornen kväver henne utifrån.