-

Idag söndag, har jag dödat tid genom att leka med iso tal samt exponeringsknappen på min kamera, underbara skuggor, oja. Fast jpeg format är väldigt fult om man jämför med raw. Bara så att ni vet.

Jag vet inte vad jag ska tillägga, jag känner mig skör om jag ska skriva vad jag tänker här, rakt av, då funkar dikter bättre, de är ju mer... mystiska, håhå. Ehm, bilderna får tala för sig själv.

Efteråt åkte vi tre till Saltholmen och pratade, käkade godis, iakttog båtar och grät.

Flash Mob! Följa John just här, väldigt roligt. Tillsammans med Linn och Martina då, och eh, ah väldigt många fler.

Martina ligger under det gula täcket, vi sov på min balkong, underbart.

Fredag - Lördag

Fina dagar! Sov hos Linn, vi såg på film, eller jag såg, hon sov en del den dära kvinnan. Fast det gör inget för att hon var så himla söt när hon låg i soffan med glasögonen på sne.

Jag vet inte varför jag gillar att gå med endast i fyllda ögonbryn i sminkväg. Det är mysigt. Och vem vill inte se hur jag ser ut när jag borstar tänderna? Nä, tänkte väl det.

Sara borstar sina tänder.

Linn och jag fikade på Guldhedens Vattentorn och spelade spel. Det var väldigt mysigt.

HEJ

Åh, ehm, waow, Sara tänkte försöka bli lite vardags-aktiv här, nu när min bdb har sövts ner för en obestämd tid. Jag berättar vad som händer och langar bilder, ni ler och tar emot, oke?

Hm, jag tror jag ser ganska... munter ut. Fast jag är jävligt cool framför den snygga silver tagen. Håhå.

Nu har jag klottrat över hela Mariaplan.

Jag och Linn är mysiga när vi sitter i icke-vindstilla parker och jag gör sadface medans sötnosen bara ler.

Jo, så spenderade jag alltså min söndag, med Linn och impulser, sådant gillar vi.

Gilla läget.

Jag önskar att jag kunde lära mig att acceptera allt, tycka att det är okej, och låta det rinna av mig. Jag vill lära mig att förstå att det inte lönar sig att lägga på energi på sådan man inte kan göra något åt, eller inte vet vad man ska göra med. Det är bara till att... Gilla läget, känna sig nöjd, ha kontroll, för det är väl det alla vill ha i slutändan, sorgligt nog. Att vara nöjd är ju individuellt, en del är nöjda när de får kärlek, andra när de får uppmärksamhet, en del drama, men jag vill bara ha frid, kunna andas lätt.
Har jag funnit min frid när jag lärt mig att acceptera vardagliga utmaningar?