01 april 2008

Maybe I'll breakdown
Maybe I'll try Circumvent inoculation
And I just want a cut
When will I breakdown
Lately I might
Un-connect the fascination
And I just want to touch.

...Because I'm trapped in this cement husk
gotta let me go
you just got to let me go...

...If the cell that holds me
breakes me
it will be hard to hold.

...Cycle recyceled ans I'm next to nothing
help me come alive
place your ringfinger on this debt
am I living or am I dead...

Dessa texter känner jag igen mig i, så jävla mycket.
The Mars Voltas texter är underbara, likaså musiken. Jag tror jag blir tokig.
Och jag kan tillägga att låten, Agadez, bara måste vara ett tecken från gud. Yuppyupp.


Känner mig som en dålig människa, för att jag har så lite hopp, världen är ju så jävla vacker, jag borde ha hopp om att livet ska bli lika jävla vackert som världen.
Men det blir svårt när man har försökt en så lång tid.
Jag känner mig jobbig, för att jag är så kräsen, och energikrävande, jag är jobbig.
Jag är nostaligisk, för att jag längtar hela tiden tillbaka till det förflutna, tider som var bra, underbara, bäst.
Jag känner mig ensam, för att. Jag har egentligen ingen anledning att känna mig ensam, men jag känner så i allafall. Jag är så... svartsjuk.

Inga kommentarer: