F-e-l.

Ångesten kryper under skinnet, vibrerar i halsen, svider i huvet och jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag känner mig helt nollställd. Ny född. Oerfaren. Spyfärdig. Jag vill inte ha skolan imon, jag vill inte behöva vara glad imon. Jag vill bara vara hemma och göra ingenting. Det känns fel att ha skolan imon, lixom. Fel. Förresten är det mycket som känns fel, fan vad jag vill spy. Spy upp ångesten som vibrerar i halsen. Orka att jag upprepar mig. Orka skola imon. Orka vara glad. Orka leva.
Men jag är nog inte riktigt lika depprimerad som jag låter, trots allt.