16 juni 2008
Ut ur min kropp.
Just nu vill jag inte vara i min egna kropp. Jag vill inte veta vad som är jag. Jag är inte rädd för sanningen. Den känns bara uttjatad och jag vill ha förändring. istället för att acceptera läget, ser jag bort från det och försöker låtsas som om felet inte finns, jag inte finns, det känns bättre då. Och när jag böjar tänka på hur lat och svag jag är som inte tar tag i felet, ser jag bort från det också. Allt siter fast med lösa bular och skruvar. Hoppas att det inte faller isär. Jaja. En reparation skulle ju inte sitta fel just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det är världen som är fel, alla blir nermalda i en köttkvarn, påverkade av saker som gräver sig in i deras hjärnor och bygger upp ramar och linjer och rätt och fel.
gående skyltdockor, tillverkade efter en mall.det är en reklampaus mellan varje mening.
som sockerfritt sötningsmedel... det är rätt så lätt att leva så, utan att tänka.
okej detta är lite svårförståligt men hoppas du fattar nåt OCH DU är inte fel.
du borde verkligen läsa The catcher in the rye x)
Skicka en kommentar