Väntan.

Ilskan kokar inom mig. Värmen bedövar min kropp tillslut. Jag kan inte röra mig.
Jag skulle med glädje säga upp min existens här på jorden här och nu. Få saker känns värda att vänta på, för det är allt jag gör just nu - väntar. Väntar på bättre tider.
Jag kan inte formulera mig, men mitt liv känns för stunden väldigt...tamt? Jag bara väntar! Och det är inte så att jag är nöjd med situationen som den är, nej, jag kan inte bara leva i nuet, inte just nu, men jag har ingen kraft eller någon som helst idé till vad jag skulle göra för att slippa vänta. JAG VILL INTE VÄNTA MER! Jag känner mig desperat. Nu ska det hända något. Nu, snart, snälla händelser, kom! 70% av min vardag är fylld av väntan. Väntan på bättre tider.
Jag vill ha fredag.