Ett krav mindre

Nu tror jag att jag ger upp det där med dikterna. Jag har ingen lust att skriva sådant längre. Det kanske dyker upp något framöver, men förvänta er inte det. Jag tänker återuppta mitt gamla sätt att skriva, eller tja, mitt gamla sätt att klaga och älta över saker o ting.
Ingenting blir som man tänkt sig. Man hoppas på att bli något större än vad man är, så naivt, eller optimistiskt, om man föredrar det ordvalet. Jag har tröttnat på att bli besviken, varje gång man testar något nytt som man hoppas ska leda till en idyllisk tillvaro. Jag ger nog upp lite när det gäller det där, det kanske är det som är grejen. Eller så är det inte alls det, fast varför bryr jag mig.
Usch vilken egocentrisk text. Ingen annan än jag förstår syftet med denna texten. Jag kanske inte alls kommer att börja skriva mer nu, bara för att jag sagt upp ett utav mina krav på mig själv. Vi får se. Vad i helvete ska hända nu.