1551

Jag tar frivilligt på mig en omsydd tvångströja, den har fortfarande kvar en del av sina gamla sömmar. Det märks på sättet den framhäver mina yttre och inre former. Jag rör mig fram genom ett fördömt land. Min nya tröja skyddar mig mot yttre tankar i form av spjut. Universum använder dig som måltavla, du använder mig som sköld, vem blir skadad i slutändan? Jag har ju fortfarande min nya tröja. Den gör mig inte fin i det yttre men begränsad i mitt inre, vilket underlättar i din närhet. Ibland tror jag att du vägrar se på mig för att låta dina kräkreflexer vara ostimulerade. I ett gravitationslöst utrymme skulle dina matrester bli till stjärnor, där skulle även det äckligaste bli vackert. Där vill jag vara. Om jag vore där, tror jag att jag tillsammans med min nya tröja skulle bli en galax, eller kanske ett svart hål, då skulle jag svälja hela universum för din skull.