Gömmer mig för mina egna tankar. Vränger ut och in på mig själv för att ta en ordentlig titt på mitt skal. Jag vet inte om jag börjar anpassa mig, eller om jag slutat se klyftorna, som tidigare såg så hotande ut. Eller så har de kanske redan ätit upp mig.
Visuella smekningar kan inte existera i vinterkylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar