-

Panera mig i motorolja och det där språket som jag inte kan förstå mig på. Jag är inte rädd för att gå genom eldlagda byar. Jag är rädd för att inte förstå. Kommunikationen står på autopilot, reparation står högt på prioriteringslistan. Finner nya dimensioner i storlek av en plastpåse, där jag trivs bättre. Jag kan receptet på hur man utvinner karaktärer ur syre och väte. Blandar de två grundämnena tillsammans med motorolja och erfarenheter jag inte har, formar det till en organism som jag senare förvandlar till en tolk, jag kan inte kommunicera med er.



Hur gör man när man pratar med människor, utan att anpassa varendra rörelse?