HEJ DU RÄCKER INTE TILL!

ekoekoekoekoeko. Du räcker inte till, räcker inte till, räcker inte till, inte till... :)
Trevligt. Så låter det i hjärnan serru, du räcker inte till fattaru väl.
Förlåt för upprepningen, men vafan.
Jag vill inte vara den jag är. Jag-vill-inte. Jag hatar inte mig själv, jag tycker bara inte om min personlighet. Vad finns det jag gillar med mig själv? Vad? Listan över de sämmre sakerna är 10 gånger längre än den med de bättre egenskaperna jag har. Det som är så sorjligt, är att jag inte kan bli, eller vara någon annan än jag. Visst kan jag ändra på vissa saker, men inte allt. Jag, är allt jag har att arbeta mig med igenom livet. Så jag måste tycka om mig själv, men varför ska det vara så svårt? Jag blir fan tokig. Det finns så många andra egenskaper jag önskar mig, varför kan jag inte få dom? Orka slösa livet på att försöka trivas med sig själv, och när man väl börjar göra det, har man antagligen fått en obotlig sjukdom och kommer att dö om ca: 1 vecka. Trevligt.
Finns det kurser där man lär sig att tycka om sig själv? Jag skulle garanterat behöva gå på en.
Ekot kväver mig.
Men när man väl har börjat trivas med sig själv, vad händer då? Är den "verkliga lyckan" en synonym med att trivas med sig själv?
Jag kan inte andas.