D:

Jag pendlar mellan ett lugn, där jag tycker mig se varenda lösning på olösta svar och en ångest fylld mörk tunnel utan en väg ut.
Ena stunden låter jag allt vara, försöker att leva i nuet, och jag ser bara posetiva och spännande händelser, som kommer att ske, men sedan vänder min optimistiska syn på livet på klacken och förvandlar sig till pesimist till dess allra högsta grad. jag vill inte veta av något alls och önskar att jag fick sova, ända tills... Ja, en väldigt lång tid iaf. Jag undrar och ställer frågor som jag egentligen inte vill veta svaret på och ännu en gång önskar jag att få sova, vara medvetslös. Jag vill inte veta. Låt mig sova.