Orovågor.

Jag får flera kallsupar av orovågor med obestämd födelseplats. Söker efter tanken som frigjorde den. Jag hostar och grubblar och kommer fram till vad det var som gjorde mig orolig, funderar ut ett vettigt svar som löser upp min oro, och det fungerar för en stund, sedan kommer oron tillbaka, men då ignorerar jag den, som en dålig fösvarsmekanism. Egentligen är ignorans det sämsta man kan göra inför ett problem, men vafan, vi är ju bara människor.

Det skulle inte förvåna mig särsilt myket om människan egentligen är beroende av andras makt. Man bestämmer själv hur mycket man man vill att någon ska ha över en, man bestämmer själv hur mycket man ska förlita sig på andras åsikter, hur mycket man vill bry sig om vad andra tycker. Hur mycket bekräftelse man behöver av andra för att förstå att man är intressant/bra/snygg ellar vafan som helst. Jag önskar att det för mig kvittade vad folk tycker, att jag kunde känna det inom mig att jag är intressant eller en bra människa. Jag vill inte vara beroende av andras makt, jag vill inte göra mig liten.