Nostalgi

Min kropp fungerar på samma sätt som en marionett-docka, trådar guidar mig, någon håller kollen på att mitt bröst fortfarande rör sig. Näring i form av nostalgi, med oönskad bieffekt, hjärnan krampar. Bröstet rör sig, hjärnan jobbar. Två pusselbitar vid namn nyskapande och nyfikenhet, skulle göra bilden av mitt liv lite skarpere och lite vackrare.

Jag är trött på att vara nostaligsk. Nästan allt jag ser runt omkring mig har ett minne, oftast något fint, men det ger mig ingen chans att skapa nya, eftersom allt är upptaget och det fina bländar mig. Jag längtar bara tillbaka till allt, och om ett halvår kommer jag att längta tillbaks till detta, jag har svårt för det där med att leva i nuet.