Bomber och granater

Jag träffade människor som tvingade mig att svälja en bomb av något slag. En bomb vars innehåll jag inte känner till, och jag vet inte vad som ska fylla mitt bröst när tickandet tagit slut. Jag borde inte svalt den, jag borde inte låtit dem styra över mina rörelser. De ska i alla fall inte få styra över min reaktion. Istället för att ta skada utav dess sprängmedel, borde jag kanske se det som något stärkade, en inpregnering åt mina organ. När jag blir gammal och grå, ska jag sitta på en bänk o iakkta alla människor med tickande bomber i bröstet, som snart komer sitta i hörn och släppa ut sin sorg, och jag ska vara tacksam för att jag kan vända ut och in på saker.