Jag faschineras fortfarande mest utav telefonkataloger.
Tänk att alla är lika anonyma, men fortfarande bildas något utav dem.
Det känns liksom jobbigt i bröstet,
ja,
jobbigt, ett vanligt adjektiv som jag
väljer att inte beskriva, eller sätta in
i rätt sammanhang, eftersom det bara
är jag som bestämmer vad det betyder
för mig ändå.
Jobbigt kommer hur som helst och hälsar
på ibland, då lägger han sig till rätta
i bröstet som sagt. Någon dag ska jag säga
åt honom att han inte får vara där, för att
det är upptaget, Ro tar upp allt utrymme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar